|
Handspunnet garn. Är inte färgerna helt fantastiska - och ändå tar blixten bort en del av djupet i färgerna ... Ibland formligen älskar jag att spinna. Det här är 100% Targhee top. Targhee är en amerikansk fårras. Ullen är ganska lång och mjuk och tar färger bra (som synes).
Jag har inte spunnit på min Ashford Traveller på ett tag så det är länge sedan jag började spinna på de här fibrerna, men nu är det äntligen klart (ja, jag har några gram kvar, men jag ids helt enkelt inte dela upp det på två spolar och tvinna upp de få gram som är kvar...)
Jag har ju testat att handkarda och spinna på slända ett tag i stället. Och visst går det oförskämt mycket fortare att spinna på rock, det går inte att komma ifrån. Men det är som två helt skilda hantverk på något vis. Jag tycker om båda delar. Jag är fortfarande nybörjare på att spinna och kör bara på känsla. Jag har inte gått någon utbildning eller lärt mig från någon speciell person. I stället har jag surfat runt på YouTube och Ravelry för att få tips och råd på hur man spinner och behandlar fiber. Det är rätt kul det också, även om jag gärna vill träffa fler likasinnade även inom spinnandet så att jag kan lära mig mera.
Det är det som är så spännande och roligt med garn och fibrer - jag har så mycket att lära och kunskaperna är så ROLIGA att ta till sig. Det är kreativt, rogivande, och roligt på samma gång. Rena meditationen - förutom när garnnystanen gör knutar, katterna repar upp det man stickat eller man gör fel stup i kvarten förstås ;-)
Härnäst tror jag att jag ska sätta igång med lite handkardad ull jag ställde i ordning mycket tidigare i höst. Det är en blandning i merino, kashmir och silke (mums) och en aning angora tror jag också om jag inte minns fel Handfärgat med Wiltons och andra syrafärger. Urvackert blev det. Jag hoppas det blir fint när jag spinner upp det också. Återkommer om detta längre fram!
Ha det gött.
|